Våffeldagen – från hell till heaven

Kombinationen hungrig Helena och varor som inte finns när man ska handla mat är…inte bra. Hur f’n tänkte Willys på Hvitfeldtsplatsen när de valde att INTE ha varken våffelsmet, brunost eller tångkaviar inne på självaste våffeldagen? Ni kan fatta min anger när jag irrade omkring runt runt bland gångar och upp och ner och upp och ner för den där jävla rulltrappan de har. Näven var knuten (i jackfickan…) och svordomarna haglade ikapp med min kurrande mage. Så jag fick fint finna mig i att traska vidare till världens dyraste mataffär – Hemköp på Linnégatan – för att inhandla dessa tre våffelprodukter. Medan jag roffade åt mig det sista våffelsmetspaketet orkade jag inte längre vara arg. Jag var mest bara hungrig. Och när fåglarna kvittrade sådär gå-hem-tidigt-en-sommarmorgon-efter-en-efterfest-när-solen-gryr-härligt var mitt hjärta lätt igen.

Nu har jag ätit de där efterlängtade våfflorna och det var gott. Så himla gott. Jag är dock sjukt mätt och måste ta igen mig framför Top Model. Så det så.