Semesterstressen

semesterstressen

Idag har jag en vecka kvar på min semester. En vecka kvar innan det är dags att bege sig till kontoret igen och köra all in hela hösten. Och ena delen av mig vill typ börja jobba redan nu, komma in rutinerna igen, sätta igång kropp och knopp i ett lite mer aktivt mode. Men den andra delen av mig vill ha semester i all evighet. Eller vill den det?

Denna rastlösa själ, ibland förstår jag mig inte på mig själv. Jag älskar att ha en massa saker inplanerade, helst ska tiden från morgon till kväll vara uppbokad på en massa spännande utflykter, vänhäng, resor och matlagning. Och nu under semestern vill jag verkligen fylla varje ledig tid med saker. Att bara sitta hemma i soffan stressar mig. För då slösar jag väl bort min semester?

Men när jag väl sitter där i soffan och har hela eftermiddagen ledig (för på förmiddagen har jag varit ute i skogen och plockat bär, sen har jag lagat en paj och sen har jag bloggat) ja då får jag lite panik över att jag är så slö. Men så går jag in i nåt riktigt slömode och orkar inte göra något alls. Kroppen bara skriker av aktivering men huvudet säger bom stopp. Vilket gör hets-Helena frustrerad.

Jag tror jag har varit hemma i lägenheten några få dagar av mina nu tre gångna semesterveckor och under dessa dagar har jag ändå hunnit med att städa, tvätta, blogga, förbereda resor, träffa vänner, varit i stallet, sett på film och serier osv. Men enligt mig är det på tok för lite aktiviteter. (Mest av allt vill jag ju bada, men årets västkustska väder tillåter inte riktigt detta).

En del av mig har dock en teori – att det är fel sorts aktivering jag sysslar med. Jag behöver ta ut mig totalt, för att få den där riktiga och sköna tröttheten. Ut och spring! Eller ut och gå en liten sväng eller en längre sväng. Kör ett tennispass. Bara du rör på dig. Ja jag tror att det får bli ett ordentligt ridpass senare idag. Battis – se upp!

Eller har ni några tips på hur en ska kunna hålla sin hetsiga strävan efter aktiviteter i någorlunda schack? Hur en ska kunna njuta av att ha oplanerade dagar/timmar? Någon annan som känner igen sig?

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Anna María
    8 augusti 2016 at 14:59

    Känner så himla väl igen mig. Har ingen lösning på nåt av detta, tyvärr. Jag önskar det, men vet inte. Sen känner jag att tiden jag har när jag väl jobbar inte räcker till att hinna med sånt jag VILL göra, det är mer bara MÅSTEN som tar plats. Jag är inne på min tredje veckas jobb sen semestern och jag fuderade imorse på detta med att jag tycker jag bara jobbar, lagar mat, lägger mig raklång på soffan av trötthet och går sen och lägger mig för att nästa dag upprepa samma sak igen och igen. Och när det är helg bara måste jag fylla tiden med saker att göra så att min ledighet inte går förlorad.

    Men det ligger något i det där med att ta ut sig riktigt rejält. Jag kan känna att jag har ”gjort” något ordentligt trots att jag en dag ”bara” har varit ute och spungit. För då är jag trött på ett annat sätt.

    Oj, himla lång kommentar. För att samanfatta. Känner igen mig. Har ingen lösning 🙁

  • Leave a Reply