Jag jagar solen. Varje tillfälle som finns tas. Bort med snön och allt det gråa, allt det beiga. Fram med färger i tusenfallt. Skira gröna färger man inte trodde fanns. Solstrålar som värmer och bränner. Jag vill inte sitta i skuggan längre. Under tiden världen tinar omkring mig lyssnar jag på Håkan. Det är något speciellt med våren och Håkan. Längtan och hoppfullheten om det som komma skall. Leendet som växer i takt med att graderna utomhus sakta höjs. Tanken på att snartsnart dansar jag i gräset till Klubbland. Åh våren – hör min kärleksserenad!
(Vi/David hejjade och vinkade även med/till självaste Håkan igår. Så nu var det sagt.)
1 Comment
Hanna
3 april 2013 at 09:33Åh Håkan!! Vart såg/vinkade ni med/till honom?