Ödehuset: Norra Staragården

Ödehus är spännande saker. Vilka har bott där? Varför lämnade de huset? Och varför har husets lämnats helt öde? På en av ridslingorna runt stallet stöter en på ett av dessa ödehus – ett hus som säkert back in the days var väldigt fint där i gläntan. Men som nu är i stort behov av kärlek. Efter lite efterforskning visar det sig att det kallas Norra Staragården eller Norra Staregården och är från 1600-talet. Med andra ord ett jääättegammalt hus.

Och efter att ha vänt upp och ner på www hittade jag några gamla bilder samt lite historia runt huset. Intressant att få veta mer om de som bott där tycker jag.

För titta så fint det var en gång!

Och här en till bild, då huset var lite mindre utsmyckat.

Vad säger ni, ska vi köra lite historia kring huset?
Let’s do it:

Staragården fanns tydligen redan då Halland tillhörde Danmark och de första kända ägarna var Torkel, skepparen Erich och Måns Trullsson som ägde gården från 1674 till början av 1700-talet. När Måns Trullssons änka dog kom en ny familj till gården, Sven Nilsson som låter gården gå i sina barn och barnbarns ägor fram till 1764 då de säljer den till skeppare Andreas Biörsson Clase.

Andreas Clase är mest troligt en förmögen man efter alla sina samarbeten med diverse handelshus och köper in den ena gården efter den andra i Onsala. Förutom Norra Staragården ägde han även Häcklehagen, Hammarkulla, Sunnerlund, Allekulla och Håkulla. Hans äldste son, Börje Clase, fick Häcklehagen och Hammarkulla, sonen Carl Niclas fick Allekulla medan dottern Petronella övertog Norra Staragården.

Petronella Clase föddes 1771 och tog senare hand om sin faders räkenskaper när han var till sjöss och skötte även inköpen av gårdarna. Med andra ord en rätt driftig kvinna. Hon gifte sig med kapten Niclas Broberg från Stänkelsås och de fick två döttrar, där dottern Albertina stannade kvar på Staragården. Albertina gifte sig med kapten Peter Henrik Clase från Häcklehagen och han står som ägare från 1826. De lät på 1830-talet uppföra det hus som finns kvar idag och vara då en kringbyggd gård med för den tiden stort bostadshus och stora lador.

Peter och Albertina fick sju barn och deras äldste son, Niclas Paridon övertog gården runt 1858 men emigrerade 1870 med sin familj till Amerika. De anlände en månad senare till sitt nya hem i norra Maine som fick namnet ”New Sweden”. Då Niclas behärskade det engelska språket både i tal och i skrift fick han en framträdande position i det nya samhället. Det hus som han byggde till sin familj finns kvar och ägs och underhålls nu av ”New Sweden Historical Society”.

Eftersom Niclas emigrerade blev nästa ägare till Staragården son nr 2, som hade samma namn som sin far, Peter Henrik Clase. Under Peter Henrik d.y. tid var Norra Staragården ett gästfritt hem med många fester framför allt på Henrikdagen i januari. Peter Henrik d.y. hade bara ett barn som nådde vuxen ålder – sonen Gerdt som föddes 1863. I slutet av 1880-talet var Gerdt förste styrman på fullriggaren Gripen som tillhörde rederi Örnen och han mönstrade av från Gripen i New York 1891.

Peter Henrik d.y. dog 1896 och eftersom Gerdt bodde i Amerika såldes gården till två bröder, August Wallin och Carl Albin Wallin från Ölmevalla. August flyttade snart därifrån medan Carl Albin och hans fru stannade kvar för att bedriva jordbruk. Mark avstyckades sedan från gården av sådan storlek att två nya gårdar kunde bildas och när föräldrarna dog övertogs Staragården av dottern Anna samt av sonen Folke som kommit hem som änkeman från Amerika. Anna och Folke gick bort på 1990-talet varefter gården såldes. Och nu är alltså den sista ladan riven, mangårdsbyggnaden står och förfaller och Norra Staragården verkar tillhöra ett bostadsbolag. Så det kan gå.

Vill ni veta hela historien om Norra Staragården, läs här.

Ja tänk att bo där och ha denna utsikt – inte fy skam!

Jag och Battis blickade ut över ägorna i närheten av gården.

Fint eller hur!

Och så lite extra kärlek från Lovisa.

För att sen gå vidare på promenaden.

Kom, vi är snart där – vid ödehuset.

Ja nytt tak har huset fått men förutom det är rätt så nedgånget.

Hitta mig!
ooo, spökar det tro?

Ser inte riktigt bebott ut direkt. Ja förutom av spöken då kanske…

Vi vinkade hejdå till gården och tog oss vidare på söndagspromenaden.

Via skog, ängar och asfalt tog vi oss sedan hemåt igen.

Där vankades det smoothies  – något som både Battis och Pricken ville ta del av.

Solen försvann bakom trädkronorna och de betande kossorna. Och ja, så här kunde det nog se ut även på 1600-talet. Himlen är i vilket fall densamma.

Bildkällor; 1, 2

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply
    Anna Ekström
    15 oktober 2017 at 13:59

    Hej! En viktig del av gårdens historia, det var ridskola där, när Anna o Folke bodde där! =)

  • Reply
    Johanna
    16 oktober 2017 at 23:12

    Så vackert och kul att veta om historien. Jag bor själv i en lägenhet från -37 men skulle såååå gärna vilja veta vilka som bott här innan. Lite svårare att få reda på tyvärr ☺️

  • Reply
    Linda
    2 februari 2018 at 15:23

    Där började jag att rida på Pyret och Fridolf, två shettisar som man kunde hyra för 20 kr för en timme. Man knackade på dörren till höger och då öppnade Anna dörren och man frågade om man fick rida den hästen man ville ha och betalade. Anna hade alltid tjocka korviga strumpbyxor och kjol. De hade hästar i alla storlekar och så småningom blev det större hästar för mig. Det var en jättefin gård på den tiden. Detta var början av 80-talet. Hästintresset startade på Staragården och har funnits kvar hela mitt liv, så gården har en speciell plats i mitt hjärta. Alltid.

  • Leave a Reply