Min förlossningsberättelse

Efter nio månader av graviditet kommer det tillslut en bebis, men innan dess ska en ju såklart gå igenom en förlossning. Jag var aldrig rädd eller nervös över hur min förlossning skulle bli, mest för att jag rätt tidigt insåg att alla förlossningar är olika och det inte går att förutse hur ens egen kommer bli. Det blir vad det blir liksom, för ut kommer bebisen oavsett. Sen har jag läst en hel del förlossningsberättelser och jag har tittat på en del förlossningsvideos, just för att få se hur olika förlossningar kan vara samt att få en inblick i vad som sker där i förlossningsrummet. Väldigt gripande och spännande att följa andras upplevelser. Ja det rullade en hel del tårar ner för kinden när bebisarna kom ut. Vilka mirakel ändå!

Så när min egna förlossning drog igång lite snabbt där på långfredagens natt/morgon började jag anteckna mina tankar och upplevelser – för att kunna minnas tillbaka till allt som skedde där och då. Vissa saker kommer jag aldrig glömma, men ibland bleknar minnet och det kan vara bra med lite kom-ihåg.

Här nedan följer ett långt inlägg om min förlossning samt om de dagar vi sen tillbringade på BB.

Fredag 19 april klockan 02.00
Vattnet går ca klockan 02. Vaknar av att jag tror jag kissar på mig, kan inte knipa av strålen utan det bara läcker. Springer till toan, hela trosan är blöt. Ropar på David som hoppar upp. Sängen är helt blöt och det fortsätter att rinna ur mig. Ringer Östra som säger att vi ska sova tills imorgon för att sen komma in för en check. Sova?! Bobo kanske kommer snart! Men känner mig ändå lugn.

Fredag 19 april klockan 04.06
Klockat värkar en stund. Kommer cirka var femte minut och varar ca 50 sekunder men känns mest som stark mensvärk. Hur ont ska det göra? David har fixat och packat BB-väskan, hej ute i sista stund. Samt satt in Isofix i bilen och slängt pizzakartongen (smällde i mig en hel igår, ops). Bobo sov rätt bra så det tog ett tag att väcka honom. Lite oroligt men nu är han igång. Skönt. Snart ses vi!

Fredag 19 april klockan 04.39
Ringde Östra igen och barnmorskan sa att det kan ta tid – så vila, ät och duscha varmt. När värkarna är tätare och ohanterbara, ring och åk in. Tagit två Alvedon. Försöka sova? Jovars, med en handduk mellan benen.

Fredag 19 april klockan 05.19
Försöker sova men värkarna kommer tätare.

Fredag 19 april klockan 06.07
Somnar typ mellan värkarna och pausen då är amazing. Men de kommer tätare och känns mer. Dags att göra sig iordning?

Fredag 19 april klockan 06.53
Nu åker vi mot Östra!
Ätit en macka. Ringt föräldrarna. Nu kör vi!

Fredag 19 april klockan 07.15
Vi kom till förlossningen och träffade barnmorskan Sara. Jag frågade om jag kunde bli kollad. Hon tyckte jag såg väldigt lugn ut och att jag ”nog” inte hade några kraftiga värkar. Fick ett rum där de sen mätte bebisens hjärta samt mina värkar för att se om de var täta nog.

Jag tyckte värkarna ökade i smärta hela tiden och efter lite prat med barnmorskan ville jag gå på toa för det tryckte på. På med snygga nättrosor och in på toa för att känna fostervatten med blod i rinna längst benen. Kom ut och tog värkarna på sängkanten med David masserandes bakom. De blev mer intensiva och jag fick mer och mer tryck neråt. Skulle bli undersökt men det tog lite tid.

Fick ståvagn att ta värkar i och kände att nu vill jag nog snart krysta. Började även låta annorlunda, det var kroppen som talade om att snart är det på g. Fick tillslut göra en undersökning mellan värkarna – öppen 9 cm! Så fort hon slutat så kom värkarna även med krystfeeling.

Så…jag körde på!

Hej grottkvinnavrål vid varje krystvärk! Bara hänga med kroppen i dess flow, sådan kraft! Började krysta ca 08.30 och 08.56 kom han! De sista tio krystvärkarna var så kraftiga och spände så, var inte helt säker på om han var på g eller inte men kände att krystvärkarna bara sköljde över mig. David hade tydligen både skrattat och gråtit när han hörde mina vrål – då det både lät väldigt speciellt/roligt om mig men att han hörde att jag såklart även hade ont.

Sen sa de till;
Att nu är huvudet på g – så om vi säger att du ska frusta igenom värkar – gör det.

Värkarna kom och huvudet kom fram bit för bit.
Hej smärta och svårt att komma ner i lugn mellan värkarna.

Plopp – där kom huvudet ut och sen i nästa andetag krystade jag ut kroppen – swosh och plask!

Skrik och skrik och där var han – vår Bobo!
Helt galet. Smärtan borta och en bebis på magen. Vår bebis!

Han fick ligga på min mage/bröst ett tag då de fick sy mig, grad 2. Inte det skönaste direkt och tog över en timme. Bra att få den noggrant gjort men det kändes en del. Samt när de kollade om livmodern dragit ihop sig, aj magen. Moderkakan kom ut som en manet och den var tydligen ett konstverk. Såklart, är en grafisk formgivare så är en.

När de sytt klart fick Bobo försöka amma. Gick helt ok även om det är bökigt att få till rätt position och teknik.
Han är så liten och så söt. Kan inte förstå att han är vår. Vad hände?!

Barnmorskan är impad av min styrka och att det gick så snabbt och bra. Ingen lustgas eller smärtlindring hanns med, det var bara att köra på. Tydligen väldigt ovanligt att det går så här snabbt för förstföderskor. Men så gillar jag ju att vara effektiv…

Ammade en stund. Sen kom de efterlängtade mackorna med varm choklad och saft med jordgubbe i.
Såå gott!

Bebis förflyttades till David i en stol där han myste så fint. Sen tog jag mig upp för att kissa. Kom en massa blod och så byte av den där jätteblöjan – till mig alltså. Kroppen känns mörbultad och trött. Men helt ok.

Barnmorskan mätte och vägde samt kollade igenom honom.
Allt ser bra ut. 3380 g och 51 cm lång.

Fredag 19 april klockan 13.08
Vilar med en sovande bebis på mig. Amningen har gått ok. David ligger i en annan säng och vilar. Vi ska till BB senare, stannar i alla fall en natt. Allt är så nytt så det känns bra.

Har meddelat föräldrarna såklart och de är så glada! Även vännerna har fått sms med bilder.
Han ligger här och snusar på mig, låter och gnyr lite emellanåt. Så söt. Bara alldeles perfekt!

På vägen upp till BB fick David sätta en guldnål i bebistavlan på dagens datum – för vår Bobo!

Fredag 19 april klockan 15.44
På BB sedan någon timme. Helt ok rum med två sängar som vi pyntat med ljusslinga. Bobo sover på Davids bröst och är nöjd. Vi har fått en genomgång om läget här på BB och ska snart äta – spagetti å köttfärssås och vegetarisk lasagne. Mums! Precis ringt våra föräldrar som är så stolta och glada.

Söndag 21 april klockan 07.08
Vi är kvar på BB och har sovit två nätter här. Det har varit en hel del med att få till amningen på en trött Otto (yes nu är namnet satt! Vi beslutade oss igår kväll och det verkar bli Otto Lars-Ingemar Skoog Bergander!). Han har sugit lite men sen slutat och då inte riktigt fått i sig så mycket han behövt. Lågt blodsocker igår kväll så i natt har han fått sockergel och ersättning.

Barnmorskorna här är helt grymma! Snälla och duktiga och ingen fråga är för dum. De äldre damerna greppar tag i både bebis och bröst som de aldrig gjort nåt annat, ingen pardon. Har handmjölkat en del för att få ut några skedar extra till Mr Otto som är lite väl bekväm där vid bröstet, suger lite, sen slutar han. Så det behövs lite peppning/retning för att han ska fortsätta.

Han kom v37+0 vilket anses som normalt men skulle han fötts en dag tidigare skulle han räknats som en sen prenental och fått andra behandlingar. Så det har varit toppen att vara här lite extra. Han har haft en del fostervatten i sig som har behövts komma upp, så han har kräkts en del och visat obehag. Kan även vara därför han inte ätit så bra.

Var hos barnläkaren igår och allt såg bra ut. Idag ska det vägas igen samt göras ett PUL-test. Sen ska jag också undersökas. Blöder en del fortfarande och har rätt ont där nere när värktabletterna slutar värka. Sådär pepp på första nr 2, det lär göra ont.

Åker hem vid lunch om allt är ok. Skrämmande men det är väl dags att skapa ett liv tillsammans nu. Och inse att det är dygnet runt av samma sak: äta, sova och byta blöja. Med andra ord, hej trötthet och ingen sömn. Men det är det värt, han är helt amazing och jag blir mer å mer kär för varje sekund. Nu ligger han och sover på mitt bröst.

Måndag 22 april klockan 15.10
Vi är kvar. Otto har fått sond och är inskriven på neonental. Vi bor dock kvar på rummet på BB. Efter att ha försökt mata på alla sätt och vis så har vikten ändå inte ökat och han kräks en del. Så vi träffade barnläkaren vid nio idag och fick sen åka upp till neo för prover. En sådan kämpe han är! Låg helt still på britsen när de tog diverse prover på honom, i över en timme.

Jag och David har båda brutit ihop idag och gråtit. Och är helt trötta mentalt och fysiskt. Så jobbigt att se den en älskar mest av allt inte må helt hundra. Efter alla tester tog en sköterska hand om Otto en stund, så jag och David fick en paus. Gick ut för första gången sedan i fredags, så skönt. Sen har jag sovit samt duschat. Inte helt fel.

Föräldrarna är så oroliga. Fick besök av dem + svärföräldrar, kusiner och faster igår och det var så fint! Alla grät. Tillkännagav hans namn och alla gillade det! Fikade och pratade. Fick med oss resterna från den exotiska plankan som jag och David åt var för sig. Jag ammade och David kollade in i väggen när han åt. Romantiskt.

Trodde vi skulle åka hem idag men nu blir vi kvar ett tag till. Känns som vi aldrig kommer härifrån. Men viktigast är att Otto blir frisk och mätt!

Måndag 22 april klockan 18.41
Ligger i sängen mage mot mage med en sovande Otto. Så mysigt. Matning och amning gick bra. Han är så härlig och fin. Sjungit vaggvisor och bara varit. Att en kan älska någon en bara träffat i fyra dagar.

Måndag 22 april klockan 22.10
Ännu en matning och amning som har gått bra. Inget kräk. Åh jag hoppas att det vänder nu! David är uppe på Neo för att stämma av inför natten, om de ska ta några nattningar så att vi kan sova. Jag och Otto hänger i rummet, myser och bara mår.

Tisdag 23 april klockan 00.57
Pigg bebis! Sovit hela dan så att sova nu var tydligen ett big nono. Somnat typ vid bröstet men vägrar somna i nestet. Så får la sitta här tills neo kommer och matar kl 02. Jaha, så länge Otto är nöjd så.

Tisdag 23 april klockan 16.17
Vi blir kvar ännu en natt. Men sonden är borta och Otto ammade på fint sista matningen. Så skönt!

Mina föräldrar var förbi nyss och vi tog premiärtur med vagn i solen.
Härligt.

Om allt går som det ska så lämnar vi bunkern i morgon. Som vi längtar efter att få komma hem till det lilla rosa huset och försöka skapa en vardag tillsammans med Otto. Vi är så less på detta rum nu, halvt under jord med utsikt på ett fläktsystem.

Onsdag 24 april klockan 14.27
Hemma! Vi är hemma!

Otto ligger bredvid mig i sängen och snusar. Helt ofattbart att vi äntligen är hemma, bara vi tre! Eller ja, just (just in case meaning) nu är David iväg och fixar lite saker – skriva in Otto på BVC, handla lite laxerande medel till den hårdbajjande mamman samt inköp av pyjamas i mindre storlek till bebis.

Så skönt att bli utskrivna! Hade inte klarat många timmar till i bunkerrummet. Eller iaf inte David, han hade gjort mayhem. Vi ska hålla koll på gulheten så inte den ökar, men annars är det bara att mata och köra på!

Så fin känsla att åka bilen hem. Vi lyssnade på Äntligen på väg och tårarna rullade ner för kinderna. Tänk att Otto är vår och bor med oss nu! Bästa känslan!

Fast han får gärna sluta med sina nattlig äventyr. Jisses så svårt det var att få honom att sova inatt vid 2-snåret. Hej pigg! Får se hur natten blir idag. Kanske en napp kan hjälpa? Men sak samma, vi är hemma nu!

Nu börjar resten av livet – med Otto!

Där har ni den, min förlossningsberättelse. Vilken upplevelse ändå.
Och det bästa av allt är ju resultatet; Otto!

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Mamma Marie
    16 maj 2019 at 18:39

    ❤️❤️❤️

  • Reply
    Anna María
    16 maj 2019 at 23:36

    Alltså så fint att läsa och så fin han är! ❤️ Vilka kämpar ni är! Det är så jäkla mäktigt att föda barn. Och wow att du fixade det utan smärtlindring.

  • Leave a Reply