Komp // Kuse // Katt

Idag kompade jag ut nån timme för att hinna med att ta en snötur med Battisen innan det blev mörkt. Riktigt gött måste sägas då det har blivit en del övertid de senaste veckorna. Sagt och gjort – ut till stallet, in med hästen från hagen och på med grejerna och ut i snön! Lite snöyr i bollen var Battisen dock – ja han hade lite svårt att skritta utan ville mest takta/trava/trippa fram. Sen var ju joggare och trädfällare farliga och även koltrastarna i träden. Så vi fick kanske inte riktigt den där avslappnade sköna snöturen jag hoppats på men det var i vilket fall… uppfriskande!

Efter avklarat tur bytte jag horseface mot cat-in-my-face då stallkatten Hallon krävde sällskap i fikarummet.

Eller ja, sällskap och sällskap, kanske lite väl närgånget då Hallon mer eller mindre var noll millimeter från mig och ville ha klapp och kel precis hela tiden.

”Öh, varför ligger din hand still där nere – den ska klappa mig, NU!”
”Vad är det för en metallbit, kanske kan din mobil klia mig lite bakom örat?”
”Varför tittar du på mig? Gör lite nytta och klia mig under hakan i stället”