It’s not goodbye – it’s see ya later

Igår kompade jag ut några timmar och hamnade på Bio Roy för lite fredagsbio.

Där var det nämligen LadyBug Festival – en festival med fokus på film, konst och kultur i ett perspektiv av jämlikhet, rättvisa och miljö. I år var även alla filmer A-märkta och Bechdeltestade – vilket är toppen enligt mig! Sen har jag också hjälpt till med affischer, programframtagning osv, vilket också är rätt toppen.

Filmen jag såg heter Skeleton Twins, som är en svart komedi om ett tvillingpar, Maggie and Milo (spelas av fantastiska Kristen Wiig och Bill Hader), som inte haft kontakt på 10 år. Av en slump försöker de båda begå självmord på samma dag – och misslyckas. Kontakten dem emellan upptas då motvilligt och de försöker hitta tillbaka till varandra. En svart film som sagt, men ändå så oerhört fin om kanske det bästa som finns, syskonskap i mot- och medgång. Och där på slutet kunde jag inte annat än att tänka på min syster – att vi hade våra dispyter men att syskonskapet alltid vann, hur vi hade ett osynligt band mellan oss som inte gick att förstöra. Och det saknar jag, den där speciella syskonkänslan av total samhörighet och att förstå varandra utan att ibland behöva prata. Älskade Johanna.

Och när en ändå var lite blödig så var det dags att vinka på återseende till denna fina brutta – Maja. Hon flyttar till Istanbul idag för att stanna där ett halvår. Eller mer. Och det kommer bli så tomt här i Göteborg utan henne, men det innebär ju egentligen bara att jag får ta ett flyg till Istanbul inom de närmsta månaderna. Inte fy skam.

Det var fler som dök upp på Pustervik för att kramas och prata. Här är Lou på promenad med Anton.

Käkade en fantastisk Fooled Pork-burgare, med jackfruit som faktiskt aldrig ätit tidigare. Mycket smarrigt!

Och här är en del av Majas fina vänner som kom för att önska henne lycka till. Så himla fint och även lite sorgligt. Men som sagt, det är inte hejdå, det är på återseende!