Huset och ljuset (i tårtan)

I söndags var vi på vår tredje husvisning. Denna gången hamnade vi ovanför Kungälv, i den lilla byn – eller hålan – Ödsmål. Huset är ett gammalt timmerhus som i slutet av 1800-talet flyttades via isen från Tjörn till den plats den står på idag. Så havet är nära, endast 3 km. Och huset, se bara, det är så fint så fint!  Men, och ett stort men, det var så lågt i tak på vissa ställen och min karl han är rätt lång, så det fick bli ett tack men nej tack. Å andra sidan ska vi inte ens köpa hus nu, vi tittar ju bara, så ingen skada skedd så att säga. Men det är kul att titta och drömma sig bort en stund. Nåväl, efter visningen åkte vi mot Alingsås och där var det igen, det där magiska ljuset. Vi åkte förbi frusna kärr, praktfulla hjortar (som tagna ur sagor), åkrar, sjöar, fina gårdar och pampiga, knotiga träd för att ta oss till föräldrarhemmet och kalas nr 2.

I Alingsås bjöds det på mat, tårta och paket. Och självklart skulle det traditionella årskortskortet fixas. Mamma kunde knappt hålla sig för skratt när hon såg mina strumpor (till mitt försvar, det är skostrumpor – för att fylla ut skorna med, hallå?!) då hon tyckte att jag med min gula klänning och rosa strumpor såg ut som en kyckling. Det bjuder jag på, sån är jag! Och sen matchar de ju tårtan!