Har jag sagt att jag älskar naturen? Även när det utlovade soliga vårvädret var som bortblåst och ersatt av dimma och gråhet. Min och Lovisas inplanerade 1-aprilskogstur gick ju att genomföra ändå, även när vädret betedde sig mer som en höstdag än som en vårdag.
Så till skogs! För ni vet väl; gå på tur – aldrig sur!
Sorgligt men fint. Och det är väl så att en måste skövla lite för att få en bra skog? Eller?
Vi vandrade omkring i Änggårdsbergen som är så nära stan men som ändå tar en så långt bort. Bara stanna upp, höra tusen olika slags fågelkvitter och andas in ren luft. Happiness!
Och för att ta sig till toppen av den där mossen vi alltid glömmer namnet på (Torsten? Torbjörn? Lennart?) är en tvungen att besegra backar med stort B.
Otis var dock übernöjd – för är Helena med, ja då vankas det skogspromenader!
Alltså naturen!
Vi höll dock på att trampa på både en och två av dessa små rackare – grodor. Ja de var lite överallt men mest hängde de i vattnet.
Aka den lilla sjö/tjärn som finns i närheten av Eklanda
Vi såg inte skogen för alla träd
Och det här är typ min bästa av utsikt – skog som liksom är i olika lager. Åh så vackert!
Fikapaus på vår kulle!
Nomnom!
Glad och naturlig tjej!
Mmmm kex!
Som var rätt så åtrådda av en viss hund
Men ja ser ni – landskapet! Och ja, Otis och Lovisa – de är rätt så fina de med, puss!
Sen var jag tvungen att stanna och se på ännu mer lager av skog innan vi tog oss ner i just (just in case meaning) skogen igen.
Vi vandrade tillbaka genom Vitsippsdalen, som inte riiiktigt kan göra skäl för sitt namn. Än. Men de är på g!
Ja se, en liten ensam rackare hade tagit sig upp! Hejja!
Och sen, ännu en favorit – de där stubbskyskraporna en kan hitta lite varstans, som ser ut som Manhattan i skogsskrud. Hurra för naturen!
Och som ett avslut vill jag även säga förlåt till er alla som faktiskt trodde att jag köpt hus igår. Meeen, en ska läsa hela texten – för att få en klar bild över sammanhanget. Så förlåt igen, men även haha för att jag tyckte det var ett väldans bra aprilskämt.
No Comments