Dawning of a new day

Om en månad fyller jag trettio år. Jag har väl ingen direkt åldersnoja men vad hände egentligen med alla år? T r e t t i o liksom. Det känns som det var igår jag var fjortis och hängde utanför Sparköp Noltorp för att kanskekanske få en glimt av den där tuffa killen jag tyckte var söt. Eller nja, det kanske inte riktigt känns som igår, men nästan. Det är väl bara att inse att tiden går. Ticktack. Time goes by. Inte så mycket jag kan göra åt det, bara gilla läget och leva livet. Så vi säger så, 2013 kommer jag fylla tant men det är även ett år då det kommer hända massa spännande och bra saker!

Och det har börjat bra. Igår stallhängde jag till exempel med en nästintill okänd person, Susanna. Men så mycket vi hade gemensamt – hästar, musik, second hand osv – och så trevligt vi hade det, trots snöoväder och tossig häst. Och på fredag får jag besök av en annan person som jag knappt känner men som jag ändå typ känner och gillar – Lovisa/Polichinelle. Vi ska göra Göteborg osäkert med indiehits, öl och galej!

Och vem kunde tro att jag skulle gå på en VM-match i bandy? Utan David? Men 2013 är året då det kommer ske, för på torsdag ska jag och far se Sverige möta Ryssland på självaste Heden.

Och så firar ju jag och David hela tre år tillsammans på torsdag, vilket självklart ska firas med restaurang och hångel! Vem hade kunnat tro att min julklappsönskning från 2009 skulle gå i uppfyllelse? (ja jag önskade mig en pojkvän i julklapp, några frågor på det?)

Så med en sådan här start kan inte 2013 bli annat än suberbt! Och jag säger än en gång som min kära Håkan Hellström: Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än.