Bilutflykt nr 2;
Hvar ska vi åka? Till Hvar!

Så här på den allra sista semesterdagen längtar jag tillbaka till Kroatien. Inte så konstigt med tanke på att det var helt fantastiskt där. Men väldigt mycket på grund av att jag vill bada. Som jag vill bada. Ja jag har ju inte badat sedan… Kroatien. Så det är illa, mycket illa. Ja på badfronten då. Annars är det rätt bra. Semestern var finfin och det ska väl bli ganska skönt att komma tillbaka till sina rutiner igen. Och vi vet ju hur det var förra året – sommarn sträckte sig ända till slutet av september. Så jag kommer nog få bada några gånger till. Hoppas jag.

Nu ser vi i stället tillbaka lite och kollar på hur vi hade det på den näst sista dagen i Kroatien. Hyrbilen var redo för äventyr och vi likaså!

Vi bilade neråt kusten, till den lilla byn Drvenik. Där skulle vi nämligen ta färjan till ön Hvar, en färja som tog betydligt kortare tid än den från Split. Gäller att vara om sig och kring sig serrni.

Eftersom vi var ute i god tid, som sig bör, hade vi tid att strosa runt lite i Drvenik. Här fick en till exempel inte bada. Attans.

Vi gjorde det enda rätta. Åt glass. 10 kuna per kula.

Spanade uppåt mot Biokovo, som alltid vakade över oss.

David hittade en blåvit bänk och var tvungen att sätta sig ner lite.

Jag hittade en färgglad vägg och var tvungen att posera lite.

Men sen bar det iväg över det stora blå. Utsikten var lika magisk som vanligt.

Färjorna gick fram och tillbaka.

Och sen var vi på plats, på Hvar. Vi tog oss upp och ner och upp och ner på de snirkliga vägarna.

Lite varstans kunde en ana spåren av skogsbränder.

Där borta skymtar Biokovo och framför anas ön Brač.

Vi åkte genom små byar, som hade småsmå bilar.

Där kan en bo.

Efter en stund ryckte det i badnerven, så det var bara att svänga av från vägen och snirkla sig neråt mot havet. Vi hamnade i Zaraće.

Vattnet lockade.

Så det var bara att plumsa i!

Jag var en pizzabrud ni vet!

Lite blåsigt men ändå gött!

Dags att ta sig vidare på utflykten.

Förbi alla vinodlingar.

Och uppför de där små och snirkliga vägarna igen.

Hamnade tillslut i Hvar, huvudstaden på ön med samma namn. Vi var hungrig och googlade efter matställe.

En burgare är ju aldrig fel, så så fick det bli.

Sen flanerade vi runt lite vid hamnen i Hvar. Spanade in alla yachter och ja, de andra mindre båtarna. Upptäckte att det fanns en gammal borg på en höjd, så varför inte åka dit?

Sagt och gjort. En gillar ju utsikt!

Spanar’n.

Borgen.

Vinkade hejdå till borg och Hvar för att ta oss tillbaka över den långsmala ön igen.

Hamnade mitt i ett bildrama, då en bil hamnade i diket och det var full rulle för att försöka få upp den. David var uppe och hängde en stund, men trots mankraft och lastbil kom bilen ej upp. Jaha, vi åker väl vidare då…

Tillbaka till Sućuraj och färjan.

Glada äventyrare!

Bilade uppåt och hemåt. Förbi ännu mer brandhärjad natur.

Orkade inte ta oss längre än till hotellbaren den kvällen.

Ovanför vajade trädkronorna sakta i vinden. Och så var det bara en endaste dag kvar.