Att spendera en söndag i skogen – det är fina grejer det! Som sällskap hade jag mor, far och Asta – som under dagen gick under namnet Ewok-Asta på grund av sin långa päls. Sötis. Vi var ute i nästan tre timmar och la bakom oss sex kilometer av skogsstigar. Ett tag gick det inte så fort, då vi hade näsorna längst ner i mossan och löven för att söka efter trattkantareller. Och om vi fann dem? Svar ja! Jag hittade en. Och sen hittade vi en till å en till å en till… Ja har en väl hittat en trattis, ja då finns det garanterat fler runt omkring en. Sicken lycka! Vädret då? Tjugo grader i oktober – tjena vad gött! Under fikapausen blev det så varmt i solen att jag kunde glida omkring i linne. Najs. Alltså dessa söndagar är helt fantastiska. Bara få strosa omkring i naturen och må allmänt gött.
Efter att ha ätit en efterlängtad middagsklassiker – kålpudding med lingon var det dags att vinka hejdå till Alingsås och köra hemåt. Och sen så var det bara att rensa och lägga alla trattisar på tork. Hej framtida smarriga och mustiga höstgrytor!
Och av den enda kantarellen och den enda Karl-Johanssvampen samt några trattisar gjorde jag en smarrig pastarätt med grädde och parmesan. Nomnom!
No Comments