Att ta sig en tur på Hulelycksberget

Vadfalls – tänk att det för lite mer än en vecka sedan fanns en massa snö där ute omkring oss. Och att denna snö nu äntligen är ett minne blott. Hurra för våren! Tänk att vi snart omger oss av en grönskande natur, ännu mer hurra! Men nu är vi ju inte riktigt där än, så låt oss fortsätta där långfredagspromenaden slutade sist – vid Kvarnbyns ytterkant. Jag flanerade bort från alla trähus och tog mig in i skogen, som ligger på bergskammen ovanför vårt hus.

Fann påskbrasan. Samt ett helt gäng med hundar.

Slog följe med husse, matte och sju söta hundar över stock och sten. Pratade om Mölndal, sjöar och bergvärme. Samt såklart om hundarna. Fyra generationer där den äldsta är 15 och den yngsta 4. Hur söta som helst!

Kom ut från skogen och fann denna utsikt!

Gluttade jag lite mer åt vänster såg jag detta, grannhuset längre ner på gatan.

Här e jag!

Och där borta, nedanför berget, ligger mitt hus!

Hepp å pepp på att bo så här nära naturen! Och extra pepp på att det tydligen bara är 10 minuters promenad till sjön härifrån. Bada bada bada.

Tog mig ner från skogen.

Ut på gatan där jag bor.

Här bor jag!

Hej du lilla rosa hus!
Och ja jag vet att krukväxterna är mer eller mindre stendöda. Ta’t lugnt – de är omplanterade nu!

Tur en kan lita på att naturen löser färgbonanzan åt en.

Tog en sväng om i trädgården, för att spana in vad som faktiskt finns bland ägorna.

Hamnade bland annat under våra gigantiska cypresser.

Knappt så jag kom ut därifrån.

Sen unnade jag mig balkonghäng och sol i nyllet.

Samt kaffe och kaka.

Efter en stund kom David hem efter lite bowlande och vi drog inåt landet för att fira påsk. Men hur resterande påskhelgen såg ut, ja det vet ni ju redan – påskhäng med Åsa och med familjen.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply