Att ta farväl av sin bästa vän är nog det svåraste en kan göra. Jag vet hur ont det gjorde i mitt hjärta när jag visste att jag var tvungen att säga hejdå till fina Acce. Att aldrig mer få pussa på hans mule eller ta en galopp genom skogen tillsammans. Att aldrig mer få se hans egenheter och hyss. Att aldrig mer få uppleva den där räven bakom hans öra. Att aldrig mer stå med näsan nerborrad i hans pannlugg och känna lukten av häst och kärlek.
Så det var med en ledsam glädje jag ställde upp på att fota Susanna och hennes Ztarlet för några veckor sedan då det skulle blir deras sista sommar tillsammans. Som tur var sken solen och smörblommorna var gulare än gulast. Och på bilderna syns verkligen det där speciella band en människa kan få med ett djur.
Ztarlet – hälsa nu Acce så mycket från mig när ni tar en galopp över de evigt gröna ängarna!
5 Comments
Susanna
10 juni 2014 at 09:42Jag är så glad att vi inte blåste av fotograferingen. Kan inte sluta gråta. Älskade fina vän. Jag är säker på att hon och Acce rejsar tillsammans där borta på ängen nu. <3
Åsa
10 juni 2014 at 10:40Som vanligt fantastiska bilder. Ztarlet hänger säkert med Acce och Marillo och alla andra änglahästar och har det gottgott nu.
lovisa
10 juni 2014 at 17:17galet fint fotograferat.
Mamma Marie
10 juni 2014 at 22:17Fina ord och bilder ♥
Towe
16 juni 2014 at 21:37Fantastiskt fint, både ord och bild.