Idag är det 9 år sedan jag miste min syster Johanna. Min storasyster, som skulle ut på sin livs resa; äventyr/sol/bad på Bali och i Thailand. Men som i stället dog i terroristattentatet vid Kuta Beach/Bali 2002. Idag tänker jag på henne och känner en extra stor saknad. Kan fortfarande inte förstå att hon är borta, även om 9 år har gått. På nio år hinner man med mycket, jag hann bli vuxen på den tiden – bo i Barcelona, flytta till Göteborg, plugga, få jobb, köpa lägenhet, bli kär och skaffa sambo. Och allt detta fick inte Johanna uppleva. Det är nog det värsta, att våra minnen tillsammans har tagit slut, att vi inte kommer uppleva något mer ihop. Och att HON inte fick uppleva mer. Vem vet vad hon hade gjort idag, 31 år gammal. Vad hade hon jobbat med? Hur hade hon sett ut? Vart hade hon bott? Hade någon karl äntligen lyckats snärja henne/hade hon haft barn?
För mig kommer hon alltid vara den bästa systern i hela världen. Vacker, glad, givmild, intensiv, omtänksam.
Och jag spelar hennes låt om och om igen. Och minns henne. Älskade syster.
6 Comments
Åsa
12 oktober 2011 at 17:01Finaste vän, jag tänker på dig. <3
Emma
12 oktober 2011 at 18:13Stoor kram till dig!
Anitha
12 oktober 2011 at 20:10Hej vännen! Ja, visst är det en jäkla dag idag? Nio år!! Tre år sen vi var på Bali. Vad tiden går………Massor med kramar från norrland.
P.S Fin blogg du har, jag har saknat dig=) brukade kika in på bilddagboken för att kolla hur du har det!D.S
Mamma Marie
12 oktober 2011 at 20:57Kramen Helena. Så fina ord från dig om Johanna. Jag sörjer också de åren och de minnen ni inte fick tillsammans.
Tack för den go´a stunden pappa och jag fick idag tillsammans med dig och David ute vid havet. Att vara tillsammans denna dag betyder så mycket för oss.
♥Puss och kram♥
ywonne
18 oktober 2011 at 10:39Hej Helena! Jag tänker också på dig o mor o far! Kramar!
Helly
18 oktober 2011 at 10:53Tack alla för fina ord och allt stöd!