Älskade syster

Så är det den tolfte oktober igen, vilket innebär att det gått ännu ett år utan syrran. Tolv år nu. Det är helt ofattbart fortfarande men mest bara så ofattbart orättvist för hennes skull. Hon ska ju vara här med oss.

Om en stund kommer mor, far och Asta till Göteborg och vi far vidare ut mot havet som vi brukar göra på årsdagen, för att bara få vara. Det allra bästa hade ju dock varit om även Johanna gick bredvid oss genom skogen ner mot havet – och inte bara var med oss i tankarna. Totalt omöjligt jag vet, men det hade varit det bästa av det bästa – att få vara en hel familj igen.