Om en månad är det tio år sedan min syster dog på Bali. Tretusensexhundratjugotre dagar sedan vi fick beskedet att det sprängts en bomb på utestället hon var på. Tretusensexhundratjugotre dagar sedan mitt liv förändrades för alltid. Och det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Tiden runt årsdagen går jag omkring med en oförklarlig tung känsla i kroppen. Saknaden är väl mer påtaglig då kanske. Bilderna ovan är tagna från när jag hälsade på henne i Gol, Norge där hon och några vänner jobbade sommaren 2002 för att spara ihop pengar till den asienresa de skulle göra senare under hösten. Resan som knappt hann börja… Jag hittade bilderna igår på en gammal hemsida jag inte längre trodde fanns. Gamla minnen som ett decennium senare fortfarande känns dagsfärska. Älskade syster, du fattas mig!
6 Comments
L.
12 september 2012 at 15:26<3
Alexandra
12 september 2012 at 16:47Kram
Elin
12 september 2012 at 17:13Fy så hemskt, dumt och oförståeligt att sådant kan få hända! Jag kan inte ens försöka föreställa mig hur det känns, men skickar välmenande tankar åt ditt håll.
lovisa/polichinelle
12 september 2012 at 18:35jag håller med elin, hittar inga egna ord för något så hemskt. <3
Sarah
13 september 2012 at 12:48<3 <3 <3
Åsa - Hästeriet
13 september 2012 at 20:47<3