God jul hörrni!
I år var det ju Ottos första jul och även första julen som vi spenderade i Mölndal. Det var även första året som jag och David bjöd in till julmiddag. Många första gången som ni märker och kanske har en ny tradition sett dagens ljus. För det var en annorlunda känsla både för mig och David, men även för mina föräldrar – då det var första julen som de vaknade upp till en julafton utan sin dotter. Men som tur var kom de och Davids föräldrar till oss på eftermiddagen. Ordningen återställd!
Årets julafton kretsade runt en person – Otto. Inte för att han kommer minnas sin första julafton, men det var ändå något speciellt att få göra den så fin som möjligt för honom. Träffa tomten, öppna paket och bara vara omgiven av värme och kramar. För det fick han gott av!
Julaftonen startade just (just in case meaning) i aftonen, då denna parvel vaknade lite innan kl 6. Så det var bara att starta igång med julmatsfix och städning. Tur att dygnet ändå har ett gäng timmar. Och tur att Otto kan underhålla sig själv längre stunder, medans föräldrarna fixar och donar.
Bordsdukningen blev klar tidigt.
Bra med hus och trädgård, då en kan palla växtpynt av sig själv.
En julafton utan promenad går inte för sig. Helst pulsandes i snö, men vi fick nöja oss med grådis.
Nya mössan som gömde sovfrisyren väl.
Men tadaa, tänk vad lite hårfönande kan göra – nu är jag redo för gästerna!
Gästerna anlände. Samtal och bebismys följde.
Vi bjöd på Glöbbel/Glubbel. Läskande gott!
Sen var det bara att hugga in i julmaten!
Min favorit på julbordet är min egengjorda veggiesill. Mumma!
Så satt vi där och åt och tjötade och åt lite till.
Otto höll låda.
Asta vaktade granen.
Halvsuddigt familjekort på the Skooganders.
Otto var på språng mest hela tiden. Kanske var han lite laddad inför…
… tomtens ankomst! Ner från berget smög han, över gräsmattan…
… och fram till fönstret för att knacka på.
Hejhej tomten – har du några paket med dig?
Jodå, paket fanns det. Och de flesta var till… Otto.
Inte helt otippat.
Hum, undrar vem den där tomten är. Egentligen.
Sen öppnades det paket till höger och vänster.
Självklart måste en ju inviga sina julklappar – helst tillsammans med farmor.
Lyckligast av oss alla var dock David – som äntligen fick sitt lyckohjul!
En himla fin julafton i Mölndal – med god mat (puh, det var precis vi hann klart i tid), mys och bebisbus. Och det verkade på gästerna att de gärna firar jul här igen – vilket inte känns mer än rättvist då vi blivit bjudna så många år.
Idag är det juldagen och det finns inte så mycket mer att göra än att slöa, äta julgodis och popcorn. Om en vecka är det ett nytt år och även ett nytt decennium. Jisses. Vilket innebär att även jag och David varit tillsammans i 10 år. Ännu mer jisses.
No Comments