Dream of horses

Kräft-å-räkskiva

kraftarak-03

Det var knappt att vi hann med en kräftskiva i år – men är det tradition så är det. Eller ja, det är bara andra året vi kör en mkmedia-kräft-å-räkskiva så det kan väl typ nästan räknas som en tradition. Nåväl, i lördags cyklade jag land å rika runt för att hitta det lilla kräftskivepynt som fanns kvar för att senare på kvällen fira rätt så traditionsenligt. Jag åt för övrigt veggiesill. Nomnom.

kraftarak-02

Blommorna fick gå i typiska kräftskivefärger. Bra så.

kraftarak-05

Och maten bestod mest av kräft å räk.

kraftarak-18

Samt den förädiska snapsen

kraftarak-06kraftarak-07kraftarak-01kraftarak-24kraftarak-21

Till bords – med ett gött gäng

kraftarak-17

Egna snapsvisehäften – check!

kraftarak-27kraftarak-26kraftarak-22

Nu tar vi den… osv. Vi försökte även det där med kanon, men det gick väl sisådär

kraftarak-04kraftarak-20

Anton hade räkorna under kontroll

kraftarak-25kraftarak-23kraftarak-19

Vi andra hade allt annat under kontroll. Typ.

kraftarak-28kraftarak-29kraftarak-30

En mk-fest utan lekar funkar ju bara inte. Så vi körde den oerhört skrattfarliga ”ship-pong” samt klassikern Lappleken.

kraftarak-08kraftarak-09

Hotshots – självklart hotshots!

kraftarak-11kraftarak-12

Limbo – självklart limbo

kraftarak-10kraftarak-14kraftarak-13kraftarak-16

Och bara allmänt roligt och dansant

kraftarak-15

Jag och Eva visade även hur den legendariska ”Kräftdansen” går till. Epic.

kraftarak-31

En sista luftning på balkongen innan vi tog oss till det självklara valet för natten…

kraftarak-32

Slice of Life! Världens bästa klubb hade säsongsavslutning och vi dansade till lamporna tändes. Att gå till sängs klockan sex på morgonen – ja det känns rätt ogött dagen efter. Men sicken skiva!

Du eldar upp allt du har, du låtsas vara nån annan

Kan inte sluta lyssna på denna smått fantastiska låt – Michelle med 1987. På repeat, på repeat. Och så är det ju med en häst i videon – me like. Nedrans att jag missade konserten på Way out West i somras, den var tydligen superdupermegabra. Nåväl, thats life. Men om ni missat att höra låten, lyssna då på den. Nu!

Rostad blomkålssoppa

blomkalssoppa-1 blomkalssoppa-2

Höst är ju lika med soppor. Hurra! Enkelt att tillaga och väldigt gott att äta. Hurra igen! Jag startade höstens soppor med en rostad blomkålssoppa, då jag sett en hel del blomkålssoppsrecept florera på nätet och aldrig lagat det innan. Sagt och gjort – bara att testa!

Skär ett blomkålshuvud i stora ”skivor” och lägg på lätt oljad plåt. Lägg dit en halv vitlök med skalen på och rosta i ugn på 225 grader tills blomkålen fått färg och blivit mjuk. Under tiden kokar du två potatisar skurna i bitar i en liter grönsaksbuljong. När potatisen är mjuk, lägg den rostade blomkålen i kastrullen och mixa till en slät soppa. Skala den rostade vitlöken, och mixa ner klyftorna i soppan. Mycket vitlök kan tyckas, men när den är rostad så blir den mild och fin i smaken. Nomnom! Späd med ca 1 dl grädde och smaka av med salt och peppar. Jag testade att toppa med stekta bitar av bröd och solrosfrön enligt receptet jag följde men gillade inte riktigt läget så när lunchlådan skulle ätas toppade jag med parmesan i stället. Mycket bättre!

Det goda Lugnet

lugnet-01 lugnet-02 lugnet-03 lugnet-04 lugnet-05 lugnet-06 lugnet-07 lugnet-08 lugnet-09 lugnet-10 lugnet-11 lugnet-12 lugnet-13

Fina vännen Maja flyttar till Istanbul om några veckor vilket är oerhört kul för henne men sorgligt för oss som blir kvar. Å andra sidan kan jag ju besöka henne där – har aldrig varit i Istanbul så det passar ju faktiskt perfekt när jag tänker efter. Nåväl, i onsdags bjöd hon in några fina tjajjor – sig själv, Maria, Therese och så jag - för god plockmat, rödvin, massa bra prat och sträcklyssning på 1987. En oerhört trevlig kväll som som vanligt mest innehöll skratt men även nästan lite tårar. Det är verkligen så himlahimla fint att bara sitta och prata med och lyssna på vettiga människor. Ja så himla fint att tiden glöms bort och en får kasta sig ut i Majornaluften för att hinna med spårvagnen innan midnatt.

Tolv timmar lördag

septemberlordag-01

Ännu en lördag till samlingarna. Ännu en Texas Longhornburgare i magen. Bra så.

septemberlordag-02

Iklädd grönsvart halsduk (hej varmt) och lite smått trött efter fredagens kollektivfest – hejhej dags för fotbollsmatch!

septemberlordag-03

Gais vann – hurra och klapp!

septemberlordag-04

Cykla hem för att byta om – nu vankas det trettioårsfest serrni! Hamnade på Sockerbruket och på den där terassen de hade en sjuhelvetes dagsfest i Känn ingen sorg- filmen. Sicken lokal och sicken terass!

septemberlordag-05

Utsikten var fab. Älskar Göteborg!

septemberlordag-06

Födelsedagsbarnet Sofia. Hurra!

septemberlordag-07

Vi var ett gött gäng och Lasse var inte alls så upprörd som han ser ut.

septemberlordag-08

Skumpa für alle!

septemberlordag-09

Och så var det den där utsikten igen.

septemberlordag-10

Här står jag och är suddig.

septemberlordag-11

Sååå mycket smarrig mat att äta. Nomnom!

septemberlordag-12

Och så en bar fylld med trevligt folk

septemberlordag-13

En mumsig dessert + kaffe piggade upp

septemberlordag-14

Tog en tequila med Klara – blev piggast i stan. En stund.

septemberlordag-15

Gött utomhushäng – älskar ljumna sensommarkvällar!

septemberlordag-16

Danzen!

septemberlordag-17

Handstående/gå på händer och försök till…nåt.

septemberlordag-18septemberlordag-24

Jag hittade ballonger och var mer än lycklig

septemberlordag-19

Jaaa Älvsborgsbron är så fin!

septemberlordag-20

Ännu mer dans

septemberlordag-21 septemberlordag-22

Här vet jag inte riktigt vad som hände… det närmsta jag kommer skräckfilm

septemberlordag-23

Och så var det bara några få kvar, klockan alldeles för mycket och jag för trött för att bada jacuzzi. Med andra ord, hemgång!

King of the castle

kingofthecastle

Tänk – att få bo i ett rosa slott. Och att få galoppera över ägorna iförd tweed, hatt och en pipa i mungipan. Det ni.

Men vi håller oss på en lite mer jordnära nivå – jag och Battis. Galopperar oss leriga i skymningen med sneglande blickar mot det rosa slottet på ön en bit bort. Närmare slottsliv än så kommer vi nog inte.

Hittat på nätet

Om ni inte sett Emma Watsons rörande och peppande tal om feminism, gör det!

Älskar när naturen tar över och tillbaka platser de från början ägt

Fotografen Sandro Miller tar om kända porträtt med John Malkovich i fokus. Love it!

Sjukt snygga bilder och säkert megasmarriga recept, från fotografen Emily Dahl

Hundar som ser ut som något helt annat. LOL.

Fantastiska Audrey Hepburn och hennes rådjur Pippin

Dvärgponnys. Sjukt söta. Kolla in videon på Shammy the dwarf liksom.

Bildkälla 1, 2, 3, 4, 5, 6

Du, jag tror vi flyr rakt in i solen

14-sept-01 14-sept-02 14-sept-03 14-sept-04 14-sept-05 14-sept-06

Den där söndagen som började i ett rosa skimmer men som slutade i ett färglöst kaos. Det är då det är tur att det finns kloka vänner att fika med och söta småfåglar att titta på. Tänk om de bara visste. Jag har läst en hel del kloka ord så här en vecka efter valet och det enda som egentligen finns att säga är att vi alla faktiskt har ett ansvar att göra Sverige mjukare och vänligare igen.

Läsvärt ett

Läsvärt två

Läsvärt – men mest roligt – tre

Läsvärt fyra

Chokladmuffins

chokladmuffins-1 chokladmuffins-2

Idag gör jag inte många knop utan har en riktigt slösöndag med sen uppstigning, frukost i stället för lunch, följt av soffhäng framför diverse tv-program (typ Say yes to the dress, Top Model Australien, Glee, Fångarna på Fortet och annat oförsvarbart). Men en söndag utan en söndagsfika är inte en riktig söndag så för en stund sedan slängde jag ihop några sjukt smarriga chokladmuffins. Och de blev farligt goda! Förutom att de är smarrismarr att äta så var de sjukt enkla att slänga ihop – och då med ingredienser en typ alltid har hemma. Mucho bra!

För tolv kladdiga chokladmuffins behövs:

100 g smör
2 ägg
2 1/2 dl socker
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk bakpulver
1 krm salt
2 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 175°C. Smält margarinet i en kastrull och låt svalna. Vispa ägg och socker så att det blir väl blandat. Häll i övriga ingredienser och blanda. Klicka upp smeten i formar och låt muffinsen gräddas i ca 10 minuter i mitten av ugnen.

Gott!

Its going to end in tears

hejda-kollektiv-01

För över tio år sedan bodde jag här - i trävillan Ideborg på Linnégatan 32 - i det smått legendariska Linnékollektivet. Jag flyttade därifrån i slutet av 2005 men det har levt vidare som kollektiv och gör det fortfarande vilket jag tycker är oerhört fint. Men nästa vecka flyttar min enda länk till kollektivet till hufvudstaden. Fina, bästa Arnar lämnar Göteborg och det kommer bli tomt utan honom, men han gör det för kärleken så det är a-okej!

hejda-kollektiv-02

Så i fredags var det troligtvis sista gången jag gick uppför dessa trappor, som jag sprungit i så många gånger.

hejda-kollektiv-03

Och det var kanske sista gången jag gick in genom denna dörr…

hejda-kollektiv-04

… för att mötas av massa folk som alla ville säga hej och på återseende.

hejda-kollektiv-05

Här får jag Spela Shoreline-historien berättad för mig. Episkt.

hejda-kollektiv-06

Och här står jag i badrummen och pekar på kungafamiljen.

hejda-kollektiv-07

Taket som tillslut fick sin kristallkrona.

hejda-kollektiv-08

En fest utan att hamna på golvet är ingen fest.

hejda-kollektiv-09

Toalettkonst

hejda-kollektiv-10

Anton var självklart på plats. Ett av våra första möten bör ha varit på någon av alla de fester vi hade i kollektivet 2004-2005.

hejda-kollektiv-11

Tomas är också en bekantskap jag fått genom Linnékollektivet och dess gemenskap/fester

hejda-kollektiv-13

Fina Arnar!

hejda-kollektiv-12

Klart vi ska göra en fula-miner-på-balkongen-gif

hejda-kollektiv-14

Så det kan se ut under en fest 1 – och då är det ändå mindre skor här än för en timme sedan

hejda-kollektiv-15

Så det kan se ut under en fest 2

hejda-kollektiv-16

Köksingången

hejda-kollektiv-17

Och det klassiska kökshänget. Kring bordet där inne har ett otaliga fulshots intagits. Ibland iförd en lampa på axeln och en gigantisk mössa på huvudet. Det har också diskuterats ett antal gånger vems tur det är att ta hand om disken.

hejda-kollektiv-18

Spela Shoreline!

hejda-kollektiv-19

Balkonghäng med Nicky Pop och Anton

hejda-kollektiv-20

Mer dans!

hejda-kollektiv-21

Hejja Gais!

hejda-kollektiv-22

Och hejdå Linnékollektivet. Ta hand om dig nu!

Spela Shoreline-stenen

spela-shoreline-stenen-2spela-shoreline-stenen-1

Alltså – hur fint är inte detta? I Slottsskogen står sedan augusti en Spela Shoreline-sten och som en gammal popräv kan jag inte mer än älska det.  För er som inte vet; uttrycket ”Spela Shoreline” – att ropa efter den klassiska Broder Daniel-låten i tid och otid – har mer eller mindre blivit en tradition på Göteborgs popklubbar. Och på gårdagens hej-då-fest i kollektivet fick jag även höra hur detta legendariska uttryck kom till. Lite otydligt men mycket fint!

Nu hoppas jag bara att stenen få stå kvar – som ett fint och bestående minne av tiden som var.